Knypplade tulpaner

Nu har äntligen tulpanerna slagit ut hos mej, efter att ha legat i dvala ett par år. Va, det kan de väl inte göra, säjer du, men hos mej kan mycket ligga i dvala länge!

Så här blev rabatten, inte såå tokig. Jag måste ju krångla lite så jag var tvungen att växla färger på blommorna. Helknypplat har jag heller aldrig provat förut men det gick bra. Nu återstår att sy ihop den lilla duken. Köpte ett litet längdmönster med tulpaner när jag var hos Christina i Knyppelboden i Gamla Linköping. De ska sitta på ett ljusglas, som jag också inhandlade. Så söta var de, kunde inte låta bli. Det är konstigt det där när man tar i en sak eller i ett garn, det vill liksom inte släppa alla gånger. Det är som att man har lim i handen, eller hur?! Har inte Du upptäckt det också? Så att det följde även med ett mönster från Svenska Spetsar, ett nytt mönster, Stjärna. Det är bäst att jag skyndar mej att knyppla den innan den slocknar, man vet inte...

Fortfarande förkyld men knivarna i halsen har blivit trubbigare. Istället har det satt sej i ögonen, ögonfluss! Om man nu ska se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det ju bra att det är kallt och regnigt ute så jag inte behöver sitta och längta efter att få vara ute!!!

Så har stora barnbarnet kommit hem efter sju mödor och åtta besvär, ja inte för mej utan för föräldrarna, som fick hämta henne neröver. hon hade skickat hem bagage i förväg och i en väska, som hon hade skickat hade hon lagt med passet! Skönt att ha henne hemma igen, det stora kära barnbarnet!

Det lilla kära barnbarnet fyller sex år och ska firas på söndag, "för du förstår, farmor, alla vuxna jobbar mitt i veckan så det går ju inte att ha kalas då!" Hon fyller imorgon.

Nej, nu ska jag ta mej uppför trappan och krypa ner i sängen så tills vi hörs igen; ha det bra!