onsdag 25 september 2013

Ett år till har gått i våra liv.

Så var det födelsedag igen, ja inte min utan Kenneths och samtidigt vår bröllopsdag.
Vi har i år hållit ihop i  47 år.
Vart har de åren tagit vägen?!
Swish, de har bara försvunnit!
 
Kenneths syster Gunlög och hennes Sören kom från Stockholm och grattade.
Vi åkte och åt lunch hos Henka i Kumla, raggmunk och fläsk, gott!
Sedan åkte vi småvägar från Kumla och Gunlög upplevde gamla minnen.
 
Hem till oss och fikade.
Mamma och vår goda vän Iréne kom också.
Mamma skulle vidare på centerkvinnomöte men Iréne stannade och åt tillsammans med oss och vår dotter, sonhustru och vårt barnbarn, som kom efter arbete och skola.
 
 
Lilla tjejen blev lite orolig att hon inte skulle få tårta så vi tog kaffe och tårta till efterrätt.
Hon hjälpte mej med maten, skar och blandade salladen och la upp filén på fatet och dukade fram och dukade bort porslin.
Förkläde måste man ha när man jobbar i köket!
 
Så frågade Ebba om kalaset var slut och det var det.
Men varför sitter vi kvar då?!
Barn, de säjer sina funderingar medan vi sitter och tänker dem.
Nåväl, alla bröt upp och jag skjutsade hem Iréne.
Det är ju vardag och arbetsdag (för en del) imorgon, hm...idag.
 
 

2 kommentarer:

  1. Grattis till de 47 åren!
    Det är minsann stor anledning att fira, för tänk så många det är som ger upp efter bara ett par år. Åke och jag hann fira guldbröllop. Vi gifter oss pingstafton 1961.
    Ha en fin dag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket!
      Man måste ju jobba i ett äktenskap, inte ta allt för givet, då går det inte!
      Kram tillbaka, Inger.

      Radera