onsdag 19 mars 2014

Jag är här igen...

Hejsan!
 
Ska försöka ta tag i min blogg igen.
Livet går vidare.
Det är första gången, som jag förlorat en nära väninna
så det är lite jobbigt.
 
Imorgon är det vårdagjämning
fast här är det absolut ingen vårkänning!
Snön har vräkt ner hela dagen. 
De stackars småfåglarna har burrat upp fjädrarna och sökt lä.
Det har kommit väldigt många bofinkar.
De har trängts med domherrarna vid maten.
 
Maken och jag har inte varit ute annat än vi hämtat post och tidning.
 
Jag har också varit frustrerad över den "saktmodighet", som datorn utsatt mej för.
Fick sätta i mobila stickan.
Kom inte fram någonstans; sidan kan inte hittas, blir galen!
Han på supporten hittar absolut inget fel...
 
...men jag har fått en hel del hantverkat när jag suttit och väntat...
 
Kompisar till maken kom i söndags med sju lådor vävgarner, som jag håller på att sortera.
Det är nog garner från -70-talet, bl.a.
Men det som var lite roligt var alla fina gamla påsar, kartonger, lådor och räkningar på garn från den tiden,
ett stycke historia!
Omsättningsskatten på 20 kr var 85 öre och portot på 3 kg garn var 2.90 kr!
 
 


En tröja i blått och gult har jag stickat till barnbarnet i Skottland.
Virkade conversekängor till lilla... 
 


...Tindra, som vi bevistade dopet för,
min brors barnbarn.
Föräldrarna Mira och Andreas.
 Tindra bars till dopet av farmor Carina.
 
Så det har också varit glädje hos oss!
 
Kram tills vi hörs!

8 kommentarer:

  1. Så roligt att du är tillbaka. Fin tröja du stickat.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så hemskt mycket!
      Allt tar sin tid, både att sörja och att sticka!
      Kram <3

      Radera
  2. Roligt med ett livstecken från dig. Våren kom av sig och vintern kom tillbaka. Här har vi fått 10-15 cm snö i dag! Stackars fåglar och vårblommor.

    Det är tråkigt när nära vänner och släktingar försvinner. Det blir ett stort tomrum! Jag förlorade min barndomsvän när jag var 16 och min bästa klasskompis på gymnasiet dog ganska ung när hon hade en liten 3-årig dotter... Livet kan vara tufft ibland.

    Vårvinterhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!!! Ja, den kom verkligen av sej men det var skönt att slippa ge sej ut på vägarna idag!

      Värst är det när jag tänker att jag ska ringa henne och höra hur det var med den där saken. Nej visst det går ju inte...
      Tuffast för efterlämnad make.

      Kram Inger

      Radera
  3. Välkommen tillbaka!
    Det är svårt när man förlorar goda vänner och det tar sin tid att komma över en sådan förlust. Här har vi sluppit snö, än så länge är det väl bäst att tillägga, men idag har det varit grått och regn.
    Ha det gott!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar!
      Ja, Du vet ju, ännu värre att förlora make/maka.

      Snöelände och minusgrader hela natten och dagen och fortfarande minus!
      Kram Inger

      Radera
  4. Hej
    Ja det är tufft att vara den som är kvar.
    Åkte förbi Er i helgen men tyckte det var för sent att titta in. Var och kikade efter fåglar lite grann eller som maken säger nu har hon fått se sina Tofsvipor. Gässen bryr jag mig inte om bara viporna. Det minner mig om barndomen när de sprang på ängavägen. Blir nostalgisk som bara den när jag får se dom.
    Tror att en del av garninköpen är gjorda på 60 talet kollade upp omsättningsskatten när jag hittade samma notering på ett dukmönster efter mamma. Den skatten fanns bara då. Kommer nog förbi en annan dag vill så gärna se påskduken från fingerfärda det är ju så små bilder på nätet. Kram Kusin Vitamin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Kusin Vitamin!
      Det är aldrig för sent att titta in! Lyser det i huset så är vi hemma och vakna.
      Har viporna redan kommit? Vi tittade efter dem förra helgen men då fanns det inte några. De är mina favoritpippis.
      Du sa en sak...får inte glömma att lägga på den till påsk!
      Kramelikram från kusinäldsten!

      Radera