måndag 17 oktober 2016

Söndagsutflykt



Grått och trist väder men fortfarande inget regn.
Ska vi ta en tur på eftermiddagen?
Mm, kan vi väl.
Vi åker uppåt Hjulsjö så du får hälsa på mormor Anna.
Mm, kan vi väl.
Vill du inte åka så stannar vi hemma.
Joo, vi åker väl.

Hösten hade kommit längre uppöver.
Det var mycket gulare och rödare löv än hos oss.

Varför tog vi inte kaffe och äggmacka med oss?
Hade kunna suttit vid sjön Grängen och fikat...som vi brukar.
Jaa du, varför gjorde vi inte det!

Nu, nu snart är vi framme.
Förbi Gränbäcken och uppför sista långa backen.
Kommer fortfarande ihåg hur jag hoppade av glädje i baksätet.
Å. nu är backen slut och där, där står mormor på verandan och spanar efter oss.

Först gör vi besök på ett torp där mormor tjänade.
Gropa, heter det, syns inte från landsvägen. Nu bor det sommargäster där.

Långåsen, mormors fina hus, som ser lite annorlunda ut mot när jag var barn.
Här bor också sommargäster nu.

Lagårn och lon och så var det utedass där nere också, lite otäckt att gå till när det var mörkt.
Kullen framför lon är en jordkällare och där fanns det smultron.

Hälsade på mormor Anna på kyrkogården.

 
Kaffesugen var jag ännu mer och det finns inget fik här.
Plötsligt får jag syn på Kaffe, öppet lördag och söndag till kl.17.
Wow!!!
Jag går in och kollar, jorå, det finns fika.
Sällan har det smakat så gott!
...och så fick vi en härlig pratstund med ett par från orten, visserligen inflyttade men ändå.
 
Vilken tur att vi inte tog fika med oss!





 

4 kommentarer:

  1. Att det fikat smakade bra förstår jag mer än väl. Efter lite grottande i nostalgiska minnen är det gott med en kopp kaffe.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var så roligt att träffa någon, som kände folk i byn!
      Kram Inger

      Radera
  2. Min mormor och morfar bodde på andra sidan vägen Tyra och Sven. Härliga barndomsminnen från Långåsen.
    Håkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyra och Sven kommer jag ihåg men bodde inte Erik och Maja där?
      Läste inte det här inlägget förrän nu!!!
      Kram Inger

      Radera