Hösten är här!

 Förr om hösten kunde jag deppa ner mej totalt, ljuset försvann, det regnade och var mörkt, hemskt. Nu tycker jag om hösten. Det är mörkt och det kan regna dagar i sträck men de klara, fina dagarna är underbara. Jag kan andas igen och färgerna i naturen, alltså så underbart.

Idag är inte livet så underbart, genomförkyld och rakblad i halsen. Jaja, bara att vänta ut eländet. Det går över på en vecka eller sju dagar!

Arbetet går vidare på taket, läkterna spikade.

Torsten på skorsten putsar densamma.

I tisdags gjorde vävgänget en utflykt till Tant Grön i Vintrosa. Vi åt god mat, strosade runt bland växter, kläder och diverse prydnadssaker, som man inte behöver. Kaffedags och jag såg en igelkott bland godsakerna. Det var chokladbollssmet, som de format som en kotte och rullat bakdelen i chokladströssel, mums.  

I torsdags kväll åkte Kenneth och jag till Nävestakyrkan för att lyssna på Tomas Molin. Han har skrivit tre böcker om ödehus, som han hittat och fotat på sina turer runtom i Närke, del av Värmland och Västmanland. Han har tagit reda på historien om varför huset står öde men han berättar aldrig var det finns. En trevlig berättarafton med mycket folk från bygden.

Ett skogvaktarboställe. Den skogvaktaren måste ha haft en särställning så vackert utformat som det huset var!

Skorstenen putsad och klar, lite färg fattas.

I veckan kom de här hantverkstidningarna så det var rena julafton i Torsta.

Skjutsade sonen till sjukhuset med magont. Läkaren trodde på blindtarmsinflammation. Mycket riktigt, igår opererades han. Skönt att bli av med den lille rackaren.

Jag satte äppledricka i veckan och idag är det dags att sila den och avsmaka. Spännande för jag har aldrig gjort dricka förut.

Ha en fortsatt bra helg!   

Veckan som gått!

 Äntligen har vi snickare här som lägger om taket! Huset byggdes 1926 och taket har inte bytts ut under alla år, snart hundra, så det behövdes.

Nedre delen av taket på baksidan av huset har de tagit bort tegelpannorna på. Det är spåntak under.

Undertaket lagt och reglar på.

 

Läkt spikad och pannorna på övre delen borta. Det är brutet tak på vårt hus.

Baksidan av taket nästan klart.

Basen för basset...

Framsidan påbörjad.

Lite skräp blir det ju alltid.

Mannen på taket!

Full fart på grabbarna. Jag kom ut från vävstugan och fick syn på dem över biltaket.

Så här ser det ut nu när veckan är slut. De har jobbat på bra, trodde kanske inte att de skulle komma så här långt. Nästa år måste vi tvätta målningen på huset och måla om. Det blir 20 år sedan vi isolerade och målade så det är på tiden.

Jag fick order i fredags att måla vindskivorna. Vi måste skaffa färg och färgen heter ärtskida. I tredje färgaffären kunde de hjälpa oss att få något sånär rätt kulör. Vävstugan fick göras om till målarverkstad.

Efter en strykning så tycker jag att "ärtskidan" blir bra.

Nu ska jag ut och göra andra omgången för imorgon, måndag, måste brädorna ut, knyppelcirkel på eftermiddagen (ler).

Många kassar blev det!

 Under pandemin tog vi oss för att handla livsmedel online. Det fanns ingen livsmedelsaffär i närheten så vi fick köra minst 1,5 mil för att handla. Vi tyckte det fungerade bra att göra våra inköp så och det har vi fortsatt med. Jag tycker det är så trist att gå i affärer, vilka som! Beställer någon eller några dagar innan vi hämtar. Allt har varit till belåtenhet hittills så vi fortsätter.

Aldrig har det blivit så många kassar som det blev förra veckan, åtta stycken. Fast i en var det  två frysta varor och i en annan hade de lagt en stor toapappers bal, onödigt att lägga den i en kasse men, men... Affären tar ingen avgift för att de packar och kassarna kostar inget de heller, inbakade i priset kanske.

I söndags uppvaktade barnen med familjer Kenneth och då serverade jag mat. Barnbarnet ville ha kalops så det kokade jag. Sedan blev det naturligtvis fika med bullar, kakor och en äppletosca med grädde till. Hissade flaggan för Mikael också eftersom sonen heter så.

Till lunch en dag i veckan stekte jag blodpudding och bacon med lingon till och ett glas mjölk, så gott.

Vi har lite tomt i vävstolarna så jag varpade till en ripslöpare.

När jag ändå höll på så varpade jag en till ripsväv. Jag tittade på följesedeln till garnerna och såg att jag köpte dem 2006. Det kan vara på tiden att de blir löpare än att de ligger i en låda!

Medan jag stod och vevade med varpan slängde jag ett öga genom fönstret och fick se en älgko med kalv stå i solskenet och beta. Syns inte så bra men kon tittar rakt på mej. Ståtliga djur är det. Efter en stund sprang de in i skogen.

 

 

Fölse-och bryllupsda!

 

Flaggan hissad för farkär som fyller år idag.

...och vi firar 58 gifta år tillsammans.

Kenneth 79 år idag. Han firades med många telefonsamtal, grattis via FB och besök av goda vännen Iréne med särbo Leif, min kusin Britt-Marie med make Mikael, så roligt.

Barnen med familjer kommer på söndag på lite mat och fika.

I veckan var jag ute och ansade syrenhäcken vid vävstugan.

Nu kan man se ut från vävstugan och solen kan titta in.

Åt andra hållet från väven ser man ett stort gult hus. Det är Torsta skolhus där jag gick mina första tre år. Nu är det omgjort till bostadshus. Kenneth gick i skolan där också.

När jag cyklade förbi huset vi bor i nu på väg till skolan så tyckte jag att det var så fint, såg ut som en sockerbit på kullen. Aldrig kunde jag tro att jag skulle få bo där. Nu har vi bott här 52 år och tänker inte flytta härifrån. Vi trivs jättebra.

Imorgon vilar jag nog med knyppeldynan!

Kak-och bullbak!

I torsdags hade jag bestämt mej för att baka bullar. Det var nämligen tom i frysen. Kenneth hade åkt iväg på morron i dimman och skulle hjälpa en kompis att harva inför höstsådd. Njae, jag väntar till eftermiddagen.

Jag gick upp på övervåningen och röjde och plockade lite på kontoret. Gick igenom en massa papper från föräldrahemmet, som nu är sålt. Det var bouppteckningar, försäljning av granngården, som senare brann och en massa annat intressant. 

Så blev det lunch, sen lunch, satt och tittade lite i mobilen och så var det plötsligt eftermiddagsfika och Kenneth kom hem. Det var den dan...

Men i fredags blev det bullbak, både kanelbullar och vaniljbullar. 

Medan degen jäste så blev det tre sorters kakor också. Visst är det konstigt att ena dan har man ingen lust medan den andra dan så uträttar man underverk.

Mellan varven så stickar jag lite. Kenneth ska få en slipover. Han är lite frusen om ryggen. Jag skulle naturligtvis konstra till det och sticka in en Drake, flygplan, på ryggen. Jag vill ha ett herkulesplan, sa han. Därför har det dröjt och jag har funderat och frågat runt hur jag ska få till det. En dag när det var lugnt hemma satte jag mej och ritade och stickade, fick såklart backa ibland men jag är riktigt nöjd. Det ska broderas dit propellerblad och de ska vara silverfärgade! 

Den här växten står på sovrummet och i veckan fick jag för mej att vända runt den. Va, en blomma, ser ut som en rakborste. Jag har fått den efter mamma och den blommar för tredje gången sen hon dog. Tror den kallas för elefanttunga. Annars har jag inte gröna fingrar.

I onsdags åt vi surströmming i syjuntan, gott, tror jag åt en sex, sju stycken med tillbehör och drack mjölk till. Fick ingen puss när jag kom hem...

Fullmåne!

 

Igår var jag på arbetskretsen i Gällersta där vi stickar och pratar bl.a.

Vår ledare och församlingsassistent Tiina Virta hade plockat med sej blommor från sin trädgård. Hon gjorde ordning varsin bukett med vackra dahlior.

Det var en vacker solnedgång härom kvällen.

Idag har jag bakat matbröd, limpor, tekakor och brödkakor. Vi smakade av brödet ikväll med te, så gott.

Jag fyllde några burkar med gurka som jag lagt i lag i lördags, också gott. 

Vi tittade på speedway på tv, första finalmötet mellan Dackarna och Lejonen, smålandslag båda två.

Lejonen vann ikväll.

Jag var ganska trött och tänkte gå till sängs, tittade ut och vad fick jag se...

...jo månen stod stor och rund bakom tallarna!

När jag skulle fota så åkte mjölkbilen förbi, en stor tankbil med släp. Det är en stor lagård alldeles nära där vi bor. Jag tror kossorna vill gå in i lagårn, för natten som var hörde jag att de muade (råmade).

Nu säjer jag gonatt!

Råttjakt!

 

Knyppelföreningen i Örebro hade sedvanligt höstmöte igår och Conny Sandberg visade bilder och berättade om Valle i kojan.

Valdemar Johansson, Valle i kojan.

Han flyttade ut i skogen och bodde i en jordkoja, 1,25 m hög. Det var lite stök runt honom när han växte upp, eldade upp torpet, som hans mor och han bodde i. Länsman var efter honom men Valle ville vara fri. Han växte upp i södra Närke och efter branden vandrade han norrut. I Ramsberg utanför Lindesberg var han tvungen att uppsöka sjukstugan för fötterna var förfrusna. De fick ta bort fyra tår på ena foten så han fick en haltande gång efter det. Han återvände till södra Närke och bodde tillsammans med sin 13 år äldre bror på Björstorps gård. När de tvångsomhändertog brodern till ålderdomshemmet, flydde Valle till skogs och i kojan bodde han resten av sitt liv, 15 år. Han blev 80 år. 

Platsen är bevarad även om kojan är borta. Hans kaffepanna och sågblad finns kvar på platsen där han levde.

Efter några år skulle man avverka skog i närheten av kojan. Motorsågen fastnade i trädet och när det ramlade så slogs motorsågen sönder. Det skulle dikas i bäcken och i dammen vid kojan. Grävmaskinen rasade ner i dammen. Hjälp hämtades men man fick inte upp maskinen. Dagen efter syntes bara taket på grävaren. En större maskin togs dit och efter mycket möda fick de efter några dagar upp grävmaskinen. Nu är området fredat och lugnet har lägrat sej hos Valle i kojan.

En mycket säregen man och säreget liv!

Efter berättelsen var det nödvändigt med fikastund. Vi har våra träffar i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler, centralt i Örebro.

Igår kväll var det GP-speedway från Vojens, Danmark. Vi tittade på det på tv och lite senare gick det en dansk film på ettan, De förbannade åren, mycket bra. Då säjer Kenneth plötsligt, såg du råttan? Nej, sa jag och satte upp fötterna i soffan. Vi hittade ingen, det var väl något annat. Rätt som det är så...nu är den här igen! Jag hämtade råttfällan men nej, ingen råtta där. Vi gick och la oss. Vid sex-tiden vaknade jag av att det slog och väsnades i Kenneths sovrum. Gick dit och undrade vad han höll på med. Råttj....n väckte mej med att vippa ner en tom colaburk i golvet. Hämtade fällan och Kenneth gick och la sej i soffan. 

På morron satt den i fällan, ja det är väl ingen råtta utan en mus. För mej är alla möss råttor!

Första fångsten för denna säsong.

Idag har det varit en solig och fin dag, ingen vind heller. Både Kenneth och jag är lite trötta idag, dels efter råttjakten men också efter filmerna. Vi tittade nämligen på nummer två av De förbannade åren också och den slutade 03.30.

Jag åstadkom Flygande Jakob till middag, gott, räcker till lunch imorgon. Till efterrätt blev det glass och varm chokladsås, namnam.