lördag 9 juni 2012

Vernissage

Föreningen Svenska Spetsar firar 50 år med utställning på Vadstena slott i sommar. I ett svagt ögonblick anmälde jag mej att vakta utställningen. Kunde vara roligt, tänkte jag. En tjej från Vadstena ringde på försommaren och berättade vad det innebar. Vi ska guida runt på utställningen och prata för varan, informera om föreningen och historik m.m. Häromdagen fick jag på posten, en lunta, som ska vara vägledande. När jag tittat igenom pappren undrade jag vad jag gett mej in på!!! Men, men det går väl...
Jag fick inbjudan att vara med på vernissagen på fredagen p.g.a. att jag ska vara guide så något positivt var det. Inbjudan var för två så maken följde med. Barbro Osher invigde och det var kul att träffa henne. Lyssnade på hennes sommarprogram 2011. Så träffade jag förstås alla gamla lärare och kurskompisar från tiden jag gick i Vadstena och lärde mej knyppla. Tror jag gick åtta eller nio sommarkurser där, en härlig tid, som jag inte vill vara utan!


Kerstin Engman, ordförande i FSS, till höger, hälsade välkommen och pratade om utställningen och föreningen.
 Representant från hemslöjdsföreningen, i mitten, berättade att den föreningen firar 100 år i år och hälsade välkommen till deras utställningar samt önskade FSS lycka till.  
Barbro Osher, till vänster och en av de största donatorerna till FSS, berättade att slöjda kan hon inte men beundra hantverket gör hon desto mer.


Barbro Osher inviger utställningen och klipper ett knypplat band.


Lite mingel efteråt med ost, kex, frukt, vin eller cider + en pepparkaksknyppelpinne.


Sedan blev det kaffe och prat hos vännerna i Vadstena.


Detta är lastbilen, som maken kör ibland när åkeriägaren sköter det politiska.


På torsdagen serverades pannkaka. Stora barnbarnet tyckte bananpannkaka var gott!

Idag, lördag, ska vi fira sonen, som fyller 41 år. Han var väldigt ovillig att komma ut för 41 år sedan. Jag gick över tre-fyra veckor och till slut fick de sätta fart på honom! Han låg väl varmt och skönt och klurade säkert på hur han skulle gripa sej an världen. Lärde sej inte krypa utan om han ville ha en sak så drog han mattan till sej istället där leksaken stod. Kallades Skalman i skolan, inte utan anledning, alltså!
 En go' och älskad son!

Tills vi hörs, hej då!

2 kommentarer:

  1. Glömde säja att Barbro Osher är generalkonsul i San Fransisco.

    SvaraRadera
  2. Lycka till med guidningen.
    Kanske kör inom i sommar när vi är på väg norrut.
    Kram

    SvaraRadera