tisdag 19 januari 2016

Sååå kallt...men dagen har blivit längre!

 
Jaha, så har det hänt igen, förkyld och ont i halsen.
Ställde in vävcirkeln idag och orkar inte åka på syjuntan ikväll.
Det är väl bara att gilla läget och försöka sova bort det.
 
Jag tycker inte om kylan, som vi har nu.
Det var ok i går, -4 grader men idag är det - 15 igen.
 
Vackert är det att titta på genom köksfönstret.
Jag går som sagt inte ut, maken får bära in ved ensam.
 
Jag var tvungen att hitta på något att knyppla efter adventsljusen.
Elvira, en av Muntra fruarna, hade jag inte knypplat så den satte jag pinnarna i.
En av tanterna och farbror Blå har jag kvar att knyppla
sedan kan det bli en tavla av figurerna.

När damen var färdigknypplad sa jag till maken att nu får jag sätta upp något nytt igen.
Han tyckte att jag skulle göra färdigt något av det jag redan hade börjat på.
Kom att tänka på Vättersnipan, som väl legat i en trasselsudd ca 15 år.
Sagt och gjort, hämtade trasslet, som inte såg ut som ovan...neej,
pinnarna hängde utan någon ordning från mönstret med nålar i remsan.

Nu är det ordning på pinnarna och full fart på dem!

Jag har läst sista delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj.
Så bra skrivet!
Man är med henne i allt hon gör, skulle vilja läsa mer om Maj!
 
Nu ska jag koka en kopp kaffe till maken och mej och mumsa på sista saffranet.
Ha en bra dag!
 
 


2 kommentarer:

  1. Kul att se att du också läst böckerna om Maj i Örnsköldsvik! Jag läste dem i somras och de grep mig verkligen.
    Inte är det trevligt när det är så kallt som -15 grader. Vi har haft snudd på det här på Gotland också, men nu är det bara några minusgrader.
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man blev både arg på och kände sympati med Maj.
      Väntar ihärdigt på lättnad i kylan!

      Radera