Anna-dagen

 

 

Nu gick precis Anna-dagen över till den tionde december

men jag måste bara dela med mej av ett minne från den dagen!

 

Mamma och jag bodde hos mormor och morfar mina första fem år.

Mycket traditioner fick jag med mej från det hemmet.

 

Grisen slaktades och mormor tog reda på allt,

gjorde mat i långa banor, konserverade och stod i.

 

Cigaretten dinglade i mungipan och radion var på med musik.

Det var varmt och gott i köket.

 

Mammas mormor, Anna, kom också och bodde hos mormor och morfar under vintern.

Hon kom i december för vi firade henne på Anna-dagen.

 

Men det var ett minne jag skulle berätta om.

 

Lutfisken, ja lutfisken skulle tas om hand,

dvs läggas i blöt på Anna-dagen.

 

Det var morfars ansvar.

Han kom med den stela fisken under armen och skulle gå ner i källaren.

...men han tuggade på något...

Morfar, vad tuggar du på, får jag också smaka?

 

Vad tuggade han då på?

Jo, en bit torkad fisk!

Det är klart du ska smaka, tyckte han.

Morfar täljde av en bit åt mej också

och där gick vi och tuggade och svagglade på varsin lutfiskbit!

 

 

 

Så gick vi ner i källaren och sågade fisken i bitar, som han sedan la i bad.

Det var spännande att följa med morfar ner i källaren för att se vad som hände med firren fram till jul.

 

På julaftonskvällen smakade vi av lutfisken och jag åt av den, vad jag kommer ihåg,

fast såsen var nog godast!