Ett år sedan

Idag (igår 6 dec) för ett år sedan låg min älskade make på operationsbordet och fick bröstkorgen itusågad och kranskärlsopererad. Jag höll mej sysselsatt hela dagen med sömn på förmiddagen (jobbade ju fortfarande), vävkurs på eftermiddagen och vävföreningens möte på kvällen. Det var skönt för jag slapp att gå och tänka på vad de gjorde med honom. Men när de aldrig ringde på kvällen blev jag nervös. 20.15 ringde de och talade om att operationen hade gått bra och att han var på uppvaket. Då for jag genom taket, jag blev "hög", tror jag! Hade svårt att sova och var mer död än levande när jag körde min tidningsrunda den natten!

Idag mår han bra även om hjärtverksamheten är nedsatt så han inte orkar som förr men vem gör det!

Vi har skottat snö på eftermiddagen och det hade han över huvudtaget inte orkat förut!

 

Det har varit varit både roligt och ledsamt idag.

Klockan 12 var vi tillsammans med goda vänner och åt julbord. Det var väldigt gott, inte något överdådigt julbord men väldigt gott allting. Det var bara tre sällskap där så vi hade gott om svängrum, ingen kö till maten heller. Vi satt och pratade lite efteråt och var hemma vid 15.30.

Då gick vi ut och skottade och sedan tittade jag på min telefon och såg att jag fått ett meddelande.

 

Berättade igår att vi ställde in knypplingen pga vädret. En av tjejerna skulle ringa till de andra på orten och hon fick inte tag på den ena av tjejerna. På kvällen sa hon åt sin man att de var tvungna att åka över till henne och se efter vad som hänt för de hade träffats under dagen på ett Öppet hus. De hittade henne i trädgården, död och översnöad.

Det är så overkligt, jag mår så dåligt. Hon var en så härlig människa, medmänniska, brydde sej om, ställde upp, bakade och lagade mat till evenemang. Hon var navet på orten. Jag har bara känt henne de tre terminer hon knypplade hos mej, men jag sörjer henne.

Om man nu kan se något positivt så är det väl att hon lämnade oss mitt i livet!

 

Torkar tåren och önskar Dej en god natt!