Frisering och 61 år

Vi har en helt suverän restaurang i Kumla, Henkas.

Jag har skrivit om den förut.

Henka var speedwayförare i Indianerna men har slutat med det och öppnat restaurang istället.

Maken och jag var där idag och skulle äta.

Plommonspäckad fläskkarré äter jag inte mer.

Pasta är det vetemjöl i och kyckling och ris ska jag inte äta heller, ris alltså.

Vegetariskt kanske, sa jag till Henka.

Kan Du inte äta kyckling heller?

Jo, om jag får potatis till.

Absolut!

Vi tog av salladsbordet och så kom Henkas sambo med tre vita potatisar och tre vita kycklingfiléer.

Men ska Du inte ha sås till, undrade hon.

Om Du har någon mjölkfri.

Jag har havremjölk, jag går ut och gör en sås till Dej!

...och vilken god sås...

Alltså, vilken service!

Rekommenderar Henkas igen!

 

Så skulle vi bli lite tillsnyggade i håret, både maken och jag.

 

Kort och skönt blev det.

Maken vill inte vara med på bild men han blev väldigt fin, han också!

 

Innan vi åkte hem hoppade jag in på Sveas konditori och köpte med en tårta hem, en Williams.

Nja, det var inte maken och jag, som skulle ha tårtan.

Nej, mamma och pappa firar 61-årig bröllopsdag idag.

Jag åkte iväg till dem och mamma blev så glad så det kom en tår.

Hon trodde jag glömt!

Pappa ringde min bror och de skulle komma på en gång.

...men det dröjde bara någon minut så knarrade det i trappen.

Så fort kan det inte gå, tänkte jag, och mycket riktigt så var det goda vänner till mina föräldrar som tittade in.

De hade ju ingen aning om att det var lite fest och tyckte det var förargligt.

Vadå, tårtan räckte till allihop!

Brorsan hade två av sina söner med sej också så det blev ett riktigt 61-årskalas!