torsdag 13 juli 2017

Årliga hjulsjöturen

 
När jag fyllde härom veckan kom det vänner från Skåne.
De hade med sej rabarberwhisky som present.
I lördags, när det var speedway på tv, så avsmakade jag den...
 
...så god!
Dessutom invigde vi whiskyglasen, som vi fått av Patrik.
Det är fyrar ingraverade på glasen, Söderarm och Svenska Högarna.
Han och hans kusin har bott i lill-stugan när de jobbat i Örebro
och det var tack för det.
Fyra vackra ölglas fick vi också.
 
Jag har legat lågt, som sagt, ett par dagar men idag blev vi lite åksugna.
Vi tog "lilla blå", Ford KA, och åkte norröver.
När vi närmade oss Nora kurrade min mage betänkligt
så vi intog föda vid stationen i en järnvägsvagn.
Det blåste lite väl mycket för att sitta ute och dessutom var kajorna väldigt närgångna.
Jättegod mat, västerbottenostfylld färs med tre olika röror till och klyftpotatis.
 
Mätta och belåtna fortsatte vi norrut mot Hjulsjö.
De hade asfalterat resten av vägen uppåt.
Det skulle morfar ha uppskattat!
Han klagade över den dåliga grusvägen till Hjulsjö.
 
Hittade en upprustad milsten efter vägen.
Barnbarnet frågade en gång vad milstenarna i Norrland var gjorda av.
Tja, svarade jag, i södra Sverige är de gjorda av sten, i mellersta Sverige av järn
och i norra Sverige är de nog gjorda av trä.
Näe, mormor, det kan de väl inte vara! 

Det här är en milsten, som markerar en hel mil.
Vi såg också de som markerade både en kvarts mil och en halv mil. 

Så kom vi då fram till Hjulsjö och kyrkogården där älskade mormor Anna ligger.
Sa hej till henne och fortsatte till skolan där Hjulsjö byförening har kafé.
Gott kaffe och hembakat bröd, kunde inte bli bättre!
 
Vi rullade hemåt på småvägar över Stjernfors, Löa, Ramsberg, Morskoga, Rockhammar, Fellingsbro, Käglan, Örebro och Torsta.
Kopplade av i soffhörnet med Ernst!
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar