Hej igen!

 

Denna våren har inte varit någon annan lik.

Få se hur det är när jag kommer igenom.

 

I korthet,

pappa sörjde sin häst, som han var tvungen att avliva,

så han gick i princip och la sej.

Så småningom hade han dåligt med muskler kvar

så han ramlade och hamnade på sjukhus.

 

Under tiden höll mamma på att gå under.

När pappa hamnade på sjukhus var mamma väldigt sjuk i influensa.

 

Pappa hamnade på korttidsboende och vi hade en hel del meningsutbyten,

dvs vi grälade.

 

Han kom hem och var en helt annan människa,

trevlig och hjälpte till hemma.

Det var jättekonstigt att se pappa stå och diska och fixa kvällsmat åt sej.

 

Sedan hände andra tråkigheter under en helg i våras.

Det rörde inte mina föräldrar.

Hemskt så besviken man kan bli på vänner.

 

Mamma och pappa firar 60-årig bröllopsdag.

 

Pappa kryade på sej och mamma och han mådde bra.

Så i mitten på juni blev han plötsligt dålig.

Ambulans till sjukhuset.

Där upptäcktes en stor tumör på tjocktarmen som brustit

och han höll på att förblöda.

De fick stopp på blödningen och han skulle opereras.

Då började det blöda igen och pappa blev sämre.

Komplikationer tillstötte.

I onsdags fick han komma hem.

I torsdags fick pappa somna in.

Han var hemma i ett dygn, föddes och dog i samma rum.

Skönt att han fick sluta i lugn och ro hemma, fri från smärta nu.

 

Igår, begravningsbyrån hos Fredrik, en underbar kille på rätt plats.

Idag, samtal med ännu en underbar människa på rätt plats,

prästen Lars-Erik.

 

På det fyllde jag jämnt för ett par veckor sedan med fest här hemma.

 

Så har våren och försommaren sett ut.

Därför undrar jag hur det kommer att se ut när jag sovit färdigt

för jag är trött, trött, trött.