Bokbussen!

 Ikväll kommer bokbussen. 

Jag ska lämna tillbaka ett par böcker och förhoppningsvis har Tomas ett gäng nya böcker med sej till mej. Om jag kikar i bokhyllan så förstår jag att jag inte kan fortsätta att köpa böcker hela tiden. Måste låna om jag vill fortsätta att läsa och läsa måste jag. Fast ibland är låneböckerna sisådär. Tänk när man köper en bok, ingen har öppnat och läst den, inga brödsmulor och inga hårstrån i den, hm. ...och alla bokstäver är kvar...ibland tänker jag att bokstäverna försvinner när någon annan läst boken. Vilka idéer man har!

Så läsvärd, så bra, så stark!

Far och dotter deporteras till koncentrationsläger, fadern i Auschwitz och dottern i Birkenau. Det sista han gav henne var ett brev, en tomat och en lök. De sågs aldrig mer. Hon överlevde och återvände till Frankrike men lägret lämnar henne aldrig. 

Denna bok är ett förkrossande vittnesmål och en sann berättelse av författarinnan.

Den här boken är också en väldigt stark berättelse av författarinnan!

Budapest 1970. Det unga paret packar ihop sina saker och flyr från ett land och ett system som bygger på rädsla och angiveri. De får med sin lilla dotter och en resväska. Kvar är släkten som absolut inget får veta om deras planerade flykt, för då hamnar de i fara för sina liv.

Så mycket ondska det finns i världen, varför?

Allt handlar om makt och pengar. 

Något vackert och positivt, så vacker solnedgång.

Jag brukar skoja och säja att en del ser soluppgången, jag ser solnedgången (morrontrött)!

När jag körde tidningar på nätterna under 24 år så såg jag många soluppgångar.

Idag är det grått, grått, grått fast det gör inte så mycket, skidskytte på tv och då kan jag sitta inne i godan ro och titta.

Idag var jag med Kenneth på återbesök på hjärtmottagningen på USÖ. Han trampade cykel och gjorde lite tester. Sjuksköterskan kollade blodtryck och puls, lyssnade på hjärtat och lungorna. Allt var bra så nu får han börja så smått med lite sysslor, skönt!