Glatt samtal

Jag hade inte hört av en knyppelkompis på ganska länge så jag var tvungen att ringa och höra hur hon mådde. Prima liv, sa hon, lite ont i knät, bara. Men Du då, blev orolig när Du inte var ute på bloggen  på länge, fortsatte hon, och Du skrev att Du var dålig. Omtänksam och go', så'n är hon och så fortsatte vi prata och skratta åt en massa tokigheter. Knyppeldynan hade kommit fram igen så nu var det full fart på komponerandet och väva band höll hon på med. Vi pratade väl en timma ungefär och den timman gick fort, ska jag säja! Så tackade hon mej för att jag ringt och så sa hon; skriv det här i bloggen att det är friskvård när man ringer och pratar en stund med en äldre människa! Min knyppelkompis är inte gammal, hon har bara levt många år, snart 88, men sinnelaget är ungt!

Så kan jag berätta om en mindre rolig sak. När jag körde min tidningsrunda så kom det ut en kvinna och pratade med mej. Vi blev lite kompisar och när jag var sjuk, ringde hon och hörde hur jag mådde. På försommaren läste jag i tidningen att två killar brutit sej in i en villa där jag körde och hållt en kvinna fången medan den andre killen sökte genom huset. Sedan låste de in henne och drog iväg. Hon hoppade ut genom fönstret och gick in och ringde polisen. De hittade ingen och nu är ärendet nedlagt. Härom dagen ringde hon och undrade om jag ville hjälpa henne att väva ut en matta, hon orkade inte, är svårt astmasjuk och behöver syrgas. Ska Du flytta, sa jag. Ja, jag törs inte bo kvar här. Naturligtvis vävde jag mattan men jag tycker det är för dj.....t att det ska vara så!!! Hon har bott i huset i 50 år och i samma område hela livet. Jag blir så arg!

Har packat väskan med knyppelmaterial och ska strax åka till Hjortkvarn och undervisa i detta hantverk. Jag har nog haft studiecirkel där i tio år, tror jag. Men det fortfarande lika roligt!

 Kram tills vi hörs igen!