fredag 16 november 2012

Drömmar måste man ha!

Idag i gråvädret och blåsten tog jag en sväng med stavarna. Det är ju fortfarande väldigt varmt, +9 grader. Skönt, det går inte åt så mycket ved och ingen snö att skotta! Maken åkte till en kompis i Värmland nu på eftermiddagen och sonen med familj åker till Småland över helgen. Då är det skönt att det inte är halt i alla fall.

 
Vid den här lustigt växta granen brukar jag vända när jag är ute och stavar. Ett härligt klätterträd är det och barnen i närheten hade byggt en koja i det!
 
 
Jag passerar denna gård på min promenad. Stora barnbarnet och jag var en del ute och gick när hon bodde hos oss och då skulle vi gå hit. Vi drömde, både hon och jag, om att vi köpte gården och bosatte oss här!
 
 
Här, i nya huset, skulle maken och jag bo...
 
 
...och här, i gamla huvudbyggnaden, skulle barnbarnet bo.
 
 
Min hantverkslokal!
Stor och härlig trädgård finns också med mycket fruktträd.
 
 
Stora uthus finns för makens hantverk, alla militärbilar och lastbilar och traktorer m.m.
 
När jag står här och tittar och ser de båda grindarna så tänker jag på hur det var när vägen gick här. Fullt med folk, som arbetade här, för det var en relativt stor gård, och man stannade kanske vid grinden och språkade en stund. Ingen stress och inget jäkt, som det är idag. Visst var det slitigt förr men jag tror man hade mer ro och om man var ledig så flängde man inte runt på allt som man "måste" idag! Nu blev jag visst väldigt allvarsam men jag blir alltid så rofylld när jag passerar den här gården och måste stanna en stund och insupa atmosfären! Få se hur det går nu, för farbrorn, som var mycket där, avled i höstas och släkten finns visst i Stockholm. De höll begravningen för honom i den gamla huvudbyggnaden. Fint, tycker jag!
Ja, sådana drömmar kan man ha!
 
Nu ska jag sluta drömma och ta hand om tvätten, så realistiskt!
 
Hörrdu, solen tittar fram!
 
Kram tills vi hörs!
 
 
 

4 kommentarer:

  1. Grattis till att ha fått se solen idag. Här är det riktigt grått och nu får man snart tända lamporna för att kunna se inne.

    Så mysig den där gården ser ut. Jag förstår mer än väl att du funderar på hur det har varit där. Visst var det slitigt förr, men man hade många anställda om det var en stor gård och man samarbetade med grannar.

    Idag sitter en ensam man dag ut och dag in ensam i sin traktor på enormt stor fält som man nästan inte kan se slutet på.

    Jag tror det var bättre förr! I alla fall med en del saker.

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Gården ÄR mysig! Håller med Dej om att allt var ju inte bättre förr!

      Kram Inger

      Radera
  2. Så mycket fina hus du ser under din promenad, jag ser mest bara skog när jag promenerar, inte lika kul.
    Trevlig Helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Det är lite att titta på här på slätten!
      Kram Inger

      Radera