Sopplunch i Viby

Vår knyppelförening hade fått förfrågan om någon ville berätta om knyppling och dess historia.

Det var slöjdkonsulenten, som hade skickat frågan. 

Jag reflekterade inte utan slängde mejlet.

Då ringde en knyppelkompis, Kerstin, och frågade om inte vi kunde hjälpas åt med detta.

Dum som man är så svarade jag ja!

I Viby församlingshem den 27 februari skulle det gå av stapeln.

En knyppeldam från Östansjö, Marianne Andersson, hade skänkt en del dukar till hembygdsföreningen i Viby.

De skulle ställas ut i församlingshemmet fram till påsk.

Församlingen ordnar sopplunch varje onsdag mellan 12 och 14.

Då finns alltid en programpunkt med vid 13-tiden.

Denna onsdag skulle vi prata om Knyppling-hantverk som kräver spetskompetens.

Två soppor hade tjejerna tillagat, morotssoppa och kejserlig löksoppa.

Hembakat bröd, ost och smör och efteråt fick vi kaffe och kaka.

Väldigt gott!

 

Tjejerna hade gjort ett väldigt fint jobb och satt upp Mariannes knypplingar.

 

Prover på att man kan knyppla annat än dukar och längdspetsar.

De här är inte gjorda av Marianne.

 

Kyrkoherde Benjamin Lundqvist med yngste sonen hälsade oss välkomna.

 

Kerstin förbereder sej.

 

 

Intresserade åhörare.

 

En vårlig tulpanbukett fick vi var för att vi kom och berättade om knypplingen.

 

Det var en härlig resa dit och hem också.

Solen bara vräkte ner sina strålar!

Vägarna var snöfria och det smälte från vägkanterna!

När det börjar dofta vår ute då vill jag ut på vägarna!

Ska nog städa husbilen!

Kram!