Örebro läns slöjdförening ordnade en träff, som jag tyckte lät intressant.
Vi träffades och stickade i lördags i Wadköping, Örebro.
Det var så mysigt och fint dukat i Teaterladan med dukar på borden,
fika på en massa goda bakverk och mycket prat och skratt.
Klockan 14 pratade Maja Karlsson, stickdesigner från Arvika,
om sin bok, Trettiofem vantar.
Hon berättade hur hon fick inspiration till alla vantmönster
och så visade hon bilder ur boken.
Hon sålde naturligtvis böcker också och jag skulle inte ha någon bok!
Jag har så många vantböcker hemma.
Tror du jag kunde motstå boken...nej, naturligtvis inte!
Alltså jag behöver inte sticka alla vantar men jag kan njuta av alla vackra bilder
för det var verkligen vackra bilder i boken!
Böcker, som jag läser från pärm till pärm, är deckare eller vanliga romaner.
Jag vill gärna att boken tar tag i mej och det gjorde Näktergalen av Kristin Hannah.
Den handlar om tyskarnas invasion av Frankrike.
Vianne Mauriac måste dela sitt hem med fienden, då en tysk kapten inkvarteras hos henne.
Hennes man är ute i striden vid fronten.
Hennes syster, Isabelle, förälskar sej i en motståndsman och hennes hat mot
tyskarna gör att hon dras med i motståndsrörelsen.
En fruktansvärt bra bok och en fruktansvärd berättelse!
Sedan blev det en feelgood bok, hm, har jag köpt den så ska den läsas.
Tamara skriver ju om folk, som deporteras eller flyr till Australien och som här, till Tasmanien.
Svårt att gilla en bok efter att jag läst Näktergalen, skulle nog väntat några dagar
men jag måste ha en bok att läsa på nattkröken!
Ett par babybyxor till "Sticka och skicka" har jag åstadkommit.
De packar babypaket i Kumla församling om ett par veckor igen.
Jag håller på för fullt och stickar mer kläder.
Idag blåser det alldeles förfärligt och SOLEN har lyst hela dagen.
Fast löven blåser inte bort i alla fall.
Kenneth brukar åka ut med gräsklipparen och mala sönder löven
men det har varit för surt på gräsmattan.
Ha en skön mitt-i-veckan-dag!
Kan tänka mig att det var ett intressant föredrag. Jag känner igen det att man ofta köper böcker fastän man intalat sig att det finns redan många hemma. När det gäller stick och virkböcker finns det aldrig för många, försöker jag intala mig. Ha en trevlig vecka.
SvaraRaderaHon var verkligen både trevlig och intressant att höra på. Precis, hantverksböcker behöver man absolut! Många vackra bilder finns det i böckerna så man gottar sej.
RaderaTack och ha det fint du också!
När jag var barn fanns det kvinnor som kommit från Estland, jag vet inte om de kanske var svenskbybor, för 1929 kom det många hit från Ryssland och Gammelsvenskby. I alla fall, de stickade ständigt och de stickade väldigt vackra vantar med invecklade mönster. De satt inte bara och stickade, utan de hade stickningen med sig när de gick t ex till affären för att handla. Det var man som barn väldigt imponerad av.
SvaraRaderaVar nu de här tankarna kom ifrån??
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid
Estländska kvinnor stickade och stickar fortfarande väldigt vackra, både vantar och sjalar.
RaderaSå var det här i Sverige också förr, framförallt de som bodde på fäboden och vallade djuren. Jag vet en äldre kvinna, som mätte avståndet i stickningen...en strumpas väg, t.ex.
Hjärnan, Ingrid, hjärnan satte igång minnesträningen ;)
Kram Inger
Intressant med stickträff och föreläsning. Vantar har jag inte stickat så många, me min mormor var duktig på det. Hon hade alltid vantar eller raggsockor på gång. Nu är det längesen jag stickade. Min högeraxel var ett hinder senast jag stickade. Ha dé fortsatt bra!
SvaraRaderaDet är tråkigt att det inte fungerar med stickningen för dej men det är ju bara att gilla läget. Du har ändå fotograferingen! Så fina bilder får jag njuta av!
RaderaKram och ha en fortsatt skön vistelse i värmen!