Årsmöte!

 Igår, lördag, hade vi årsmöte med Örebrouddarna-föreningen med spets, alltså vår knyppelförening här i länet.

Jag hade blivit tillfrågad om jag ville vara ordförande för årsmötet och det hade jag tackat ja till. Det gick bra, inga konstigheter och bara omval på styrelse och kommittéer.

Vårt fina standar med vår logga, knypplad naturligtvis!

Efter att årsmötet klubbats igenom så fikade vi på goda smörgåsar och jättegod morotskaka.

Gunilla Falk höll ett uppskattat föredrag om knypplingens historia. Gunilla startade vår förening 1990 och var dess första ordförande.

Därefter var det dragning på "dörrlotterna" och jag fick en vinst. Så blev det en hel del "surr" i korridoren innan vi for hemöver i den nedåtgående solen. 

Idag har det varit en hemskt ansträngande dag. Både tagit guld och silver i skidskyttet, herrar och damer, trodde aldrig att jag skulle orka över mållinjen! Pust!

Imorgon blir det tidig uppstigning för Kenneth ska vara hos hjärtläkaren 8.45. Får väl ta med mej stickningen så jag har något att göra. Det brukar ta nån timme.

Nu ska jag skriva protokollet till traktorföreningen.

Ha det bäst!

 

Bokbussen?

 Inte kom det någon bokbuss igår kväll.

Jag åkte ner till Ekeby en gång till för att se om den kommit senare.

Nähä, åkte hem och kollade Facebook från Kumla bibliotek.

Fick upp den här bilden!

Chauffören hade trassel med sin hjärna och glömt bort att det var biblioteksrunda...

Så kan det gå!

Bokbussen!

 Ikväll kommer bokbussen. 

Jag ska lämna tillbaka ett par böcker och förhoppningsvis har Tomas ett gäng nya böcker med sej till mej. Om jag kikar i bokhyllan så förstår jag att jag inte kan fortsätta att köpa böcker hela tiden. Måste låna om jag vill fortsätta att läsa och läsa måste jag. Fast ibland är låneböckerna sisådär. Tänk när man köper en bok, ingen har öppnat och läst den, inga brödsmulor och inga hårstrån i den, hm. ...och alla bokstäver är kvar...ibland tänker jag att bokstäverna försvinner när någon annan läst boken. Vilka idéer man har!

Så läsvärd, så bra, så stark!

Far och dotter deporteras till koncentrationsläger, fadern i Auschwitz och dottern i Birkenau. Det sista han gav henne var ett brev, en tomat och en lök. De sågs aldrig mer. Hon överlevde och återvände till Frankrike men lägret lämnar henne aldrig. 

Denna bok är ett förkrossande vittnesmål och en sann berättelse av författarinnan.

Den här boken är också en väldigt stark berättelse av författarinnan!

Budapest 1970. Det unga paret packar ihop sina saker och flyr från ett land och ett system som bygger på rädsla och angiveri. De får med sin lilla dotter och en resväska. Kvar är släkten som absolut inget får veta om deras planerade flykt, för då hamnar de i fara för sina liv.

Så mycket ondska det finns i världen, varför?

Allt handlar om makt och pengar. 

Något vackert och positivt, så vacker solnedgång.

Jag brukar skoja och säja att en del ser soluppgången, jag ser solnedgången (morrontrött)!

När jag körde tidningar på nätterna under 24 år så såg jag många soluppgångar.

Idag är det grått, grått, grått fast det gör inte så mycket, skidskytte på tv och då kan jag sitta inne i godan ro och titta.

Idag var jag med Kenneth på återbesök på hjärtmottagningen på USÖ. Han trampade cykel och gjorde lite tester. Sjuksköterskan kollade blodtryck och puls, lyssnade på hjärtat och lungorna. Allt var bra så nu får han börja så smått med lite sysslor, skönt! 

Nattuggla!

 

Idag känner jag mej precis så här som den nattuggla jag är!

Tittade på tv igår kväll till 22. Kusinen talade om en deckarserie hon tittar på, Sherwood. Hon tyckte den är väldigt bra, handlar om gruvstrejken i Storbritannien. 

Jamen jag behöver inte upp till något särskilt i morgon så tre avsnitt tittade vi på, maken och jag.

...och den var bra!

Men se klockan ett var vi tvungna att byta kanal till viaplay för då var det Nascar, bilrace, till 04.30!

Idag går vi runt som några zombies.

Vi kom överens om att det här gör vi inte om!

Solen har lyst hela dagen och det har varit nollgradigt ute.

Igår snöade det i princip hela dagen. 

Jag visade och pratade knyppling i Sköllersta församling igår efter mässan. De som kom in i Sockenstugan och fikade var intresserade och ställde frågor och tittade på utställningen. Jag är cirkelledare i knyppling för SV och vi får vara gratis i församlingshemmet om vi bjuder på kyrkkaffe och visar vad vi gör på cirkeln. Ett s.k. kristligt byte (där fick jag till det).

Ha en skön kväll vid tv:n (blink)!

Knyppling!

När det inte finns någon snö så får man knyppla en snögubbe!

Den var rolig att knyppla. Jag gjorde fem stycken och det är ovanligt för mej. Jag tröttnar fort på att göra samma om och om igen. 

Ballongträdet har jag också fått färdigt. Ingen surdeg, började knyppla på det i höstas. Mycket flätor är det i trädet men de är ganska okej att fixa till.

Nu har jag börjat på en spets, som heter Krokus. Den kanske inte blir klar till dess krokusarna blommar på riktigt. Mönstret har jag haft flera år så nu så blir det äntligen av att knyppla den!

Kenneth har lite mer ordning...

...än vad ostrukturerade jag har. 

En typisk bild på två olikheter!

Igår var jag på styrelsemöte med traktorföreningen. Jag är sekreterare så nu har jag lite att göra med att skriva protokoll.

Idag har det varit kallt och blåsigt, riktigt oskönt, med andra ord. Kenneth har eldat i pannan så det är varmt och gott inomhus.

Imorgon kommer några vävtjejer och ska väva klart sina alster. Få se om jag måste ställa in, mår inge bra idag, ont i halsen och allmänt trött och hängig. 

 

Dagens namn!

 

Här står August, dagens namnsdagsbarn, med sin lilla familj. 

August var min morfars far.

Han hade "bara" ett förnamn.

Hans hustru Alma kallade honom för "törre Agust".

Min morfar Martin står till höger.

De fick bara honom.

Tror Alma var runt 40 år när han föddes.

Jag älskade min morfar.

Mina första fem år bodde mamma och jag hos mormor och morfar, fina år.

August träffade jag aldrig men Alma kommer jag svagt ihåg.

Jag var två år när hon dog.

Hennes begravning kan jag skriva mer om en annan gång. 

Ha en trevlig helg!

Asch då!

Jag skottade mej fram till vägen där plogtraktorn kört. Det var "tunglätt" snö, drivorna var lite tunga men för övrigt var snön lätt. Sedan skulle jag hämta dagstidningen. Så gick det som det gick, jag låg på vägen! (Bilden lånad) Klev i dikeskanten och vrickade till foten och naturligtvis slog jag min onda höft. Tänkte att jag måste upp, kan bli påkörd av något av alla tunga fordon, som ska till den den stora bondgården. Det var halt så jag fick inte fäste för kängorna men kom så småningom på fötter...å jäklar vad det gjorde ont i höften!!! ...och inte hade vi fått någon tidning heller...

Jag linkade hem, smorde på Voltaren och vilade ett tag men man ska ju inte sitta still och tro att smärtan går över, nej, på't igen!

Kan säja att det är en inflammation i muskelfästet och inte en utsliten höftled fast det gör nog lika ont.

Natten blir nog sömnlös, slog i axeln också men höll i alla fall upp huvudet.

Det blir nog bra så småningom!

Jag tittade på en film ikväll, Min pappa Marianne. Har inte sett den förut men den var helt okej.

Ha en fin trettondag!