söndag 31 december 2017

GOTT NYTT!

 
 
 
Ett Gott Nytt År önskar jag alla!
 
Hoppas för egen del att nästa år blir bättre
för 2017 var ett riktigt skitår.
 
Maken och jag firar in nyåret på tu man hand.
 
Just nu står skinka nummer två i ugnen
men vi ska äta och njuta av rökt laxfläta.
Det blir nog ingen mer fläta rökt
för " Totte på röken", som han säjer när han ringer,
är dålig, inge bra.
 
Igår kväll kom det lite snö men den smälter bort.
Mörkt och slaskigt ute
inne varmt och gott!
 
Knypplar lite och lyssnar på musik
mår väldigt bra med ledigheten!
 
Imorgon kommer lilla barnbarnet och förnöjer oss.
hon ska vara här några dagar.
 
Kram och ha en lugn och skön nyårsafton!


söndag 10 december 2017

Anna-dagen

 
 
Nu gick precis Anna-dagen över till den tionde december
men jag måste bara dela med mej av ett minne från den dagen!
 
Mamma och jag bodde hos mormor och morfar mina första fem år.
Mycket traditioner fick jag med mej från det hemmet.
 
Grisen slaktades och mormor tog reda på allt,
gjorde mat i långa banor, konserverade och stod i.
 
Cigaretten dinglade i mungipan och radion var på med musik.
Det var varmt och gott i köket.
 
Mammas mormor, Anna, kom också och bodde hos mormor och morfar under vintern.
Hon kom i december för vi firade henne på Anna-dagen.
 
Men det var ett minne jag skulle berätta om.
 
Lutfisken, ja lutfisken skulle tas om hand,
dvs läggas i blöt på Anna-dagen.
 
Det var morfars ansvar.
Han kom med den stela fisken under armen och skulle gå ner i källaren.
...men han tuggade på något...
Morfar, vad tuggar du på, får jag också smaka?
 
Vad tuggade han då på?
Jo, en bit torkad fisk!
Det är klart du ska smaka, tyckte han.
Morfar täljde av en bit åt mej också
och där gick vi och tuggade och svagglade på varsin lutfiskbit!
 
 
 
Så gick vi ner i källaren och sågade fisken i bitar, som han sedan la i bad.
Det var spännande att följa med morfar ner i källaren för att se vad som hände med firren fram till jul.
 
På julaftonskvällen smakade vi av lutfisken och jag åt av den, vad jag kommer ihåg,
fast såsen var nog godast!
 

onsdag 23 augusti 2017

Mycket spring...

 
...i kyrkor på sista tiden...
 
Idag var mamma och jag till kyrkan i grannsocknen.
De har inte haft vägkyrka i sommar
utan sommarkyrka med lite underhållning.
Onsdagseftermiddagar har det gått av stapeln
och i förra veckan sa mamma,
 ska vi slå till i Gällersta kyrka på onsdag?
Staffan Ullström och Ingrid Gredner är där
och jag gillar bägge två!
Ja, det kan vi väl.
 
Ingrid håller andakt.

Roger och Lena spelar och sjunger.

Staffan berättar för Ingrid och oss hur han började rita fåglar.
De berättade både glada och ledsamma fågelminnen.
Staffan tar också hand om skadade och sjuka djur, vilket han berättade om. 

Alldeles utanför hos mamma lyfte tranorna när jag skjutsade hem henne.
 
Nu har det kommit en hel del regn så Kenneth har klippt gräset.
Det har knappt behövts på hela sommaren.
Så har spannmålen börjat tröskas och maken kör på nätterna.
Bosse kör dagtid så det går för runt.
I natt skulle han till Djurö, utanför Norrköping, med ett lass
sedan ska han lasta ett lass, som Bosse kör imorgon. 
Slit och släp, som Svensson sa i Hedebyborna.
 
Hantverkar gör jag förstås!
När ljuset är som allra bäst på da'n, då broderar jag.
Annars knypplar jag och stickar.
 
Böcker, som jag läst i sommar:
Jag tyckte inte denna var så bra som hennes andra böcker
men den skulle läsas!

Andra boken av Agneta, fortsättning på Clara, änglamakerskans dotter.
Jag tror knappt att jag andades medan jag läste!
Handlar om en kvinna, som blir misshandlad i äktenskapet, skiljer sej och ska ta livet av sej.
I skogen träffar rövarhövdingen på henne och blir störtförälskad.
Hon blir med barn och strax efter att hon fött deras barn,
 kommer han med buller och bång och hämtar henne till Gömslet.
Handlingen utspelar sej i mitten på 1700-talet.

Fjärde boken i serien Släkten.
Handlingen skildrar 1100-talet i västra Götaland.
Helena är djupt troende och har t.o.m. byggt en kyrka på sin mark.
När det kommer till hennes kännedom att äldsta dottern blir grovt misshandlad
i sitt äktenskap, tar hon ut en hämnd på mannen i fråga.
Efter den händelsen har Gud lämnat henne.
Därför far hon på pilgrimsresa till Jerusalem.
Sträckläste även den boken.
 
Imorgon ska jag för tredje dagen i följd försöka få tag på en biståndshandläggare
och fixa så mamma får överta larmet, som pappa hade.
Nu bor hon ju ensam så det är bra om hon kan få behålla larmet.
 
Ska slå några slag på knypplingen innan jag går och lägger mej.
 
...men nu hör jag något otäckt, äckligt...
...knaper och knaster under diskbänken...
...en råtta!...
...inne i huset så tidigt på året...
...Anticimex imorgon också då...
...uschaen...
 
 
 

torsdag 17 augusti 2017

Farväl till pappa

 
Igår, onsdag 16 augusti, hade vi jordfästning av pappa.
Det blev en fin och minnesvärd stund.
Han var i sin ungdom med i en frikyrka
så solosång och psalmer på begravningen, var s.k. väckelsesånger.
Han var också intresserad av klassisk musik
och då valde vi Air av Bach.
Han älskade också Gabriellas sång.
Det blev en av solosångerna.
Jordbegravning var bestämt.
Jag vaknade på morgonen av att det regnade.
Typiskt, tänkte jag, när man ska stå ute vid graven.
Men, men, regnet övergick i solsken och det var riktigt varmt.
Mycket folk, grannar, vänner och släkt, hade samlats för att säja hej då till pappa.
 
HEJ DÅ, PAPPA!
 

måndag 7 augusti 2017

Flatruet igen!

 
Nu kändes det skönt att få komma bort ett tag
och vi hade pratat om att åka tillbaka till Flatruet.
Sagt och gjort, jag packade husbilen och Kenneth fyllde vatten...
...och fyllde däcken med för mycket luft!
Hjälp, vad det skakade på dåliga vägar uppöver!
 
Det är några mil dit så vi stannade på en lägerplats efter Österdalälven.
Ganska fullt med husbilar men vi tryckte in oss.
 
Så fortsatte vi, tankade i Funäsdalen, märktes att det var semester.
Vid 16-tiden var vi framme.
Så skönt, så underbart!
Ingen tv, ingen radio bara renar och renskötare, husbilar
och regn, som smattrade på husbilstaket.
 
Funäsdalen.

Kossorna gick fritt.

En av flera renhjordar, som passerade.

"Riktiga cykelstyren"!

Det är verkligen Flatruet!
 
Så blev det dags att lämna vattenhålet för den här gången.
 
Passerade Börtnan, där de slår köldrekord hela vintrarna.

I Åsarna skulle vi fika och köpa tunnbröd...stängt och bommat.

Istället hittade vi denna maffiga bro.
Fikade i husbilen istället.

På Rätans camping slog vi läger för natten, lugnt och skönt
om man undantar hundgläfs här och där.
 
Nästa natt bodde vi i Borlänge på Mellsta camping, ingen vidare trevlig camping
men lugnt och tyst.
 
Vi tog oss så småningom till Söderbärke för samtal med prästen,
som ska förrätta begravningen av pappa.
Verkligen en människopräst!
Vi stannade ett par timmar och pratade om allt möjligt.
 
Hemma igen, Kenneth skulle till läkare för årlig koll
men sedan drog vi vidare!
Denna gång till Arkösund.
Där stod vi två nätter på campingen.
Övervägande delen av campingen utgjordes av säsongsboende.
De hade sina blomsterodlingar och trädäck med utemöbler, parasoll och staket runt om.
 
Sista natten vi var ute intog vi Femöres ställplats.
Fast vi kom tidigt var det fullt men vi knö in oss där också!
 
Vi gav oss ut på böljan den blå...

...och färjade över Bråviken.
 
Broderade klart kudden.

I hamnen vi Oxelsösund drog två bogserbåtar ut ett stort fartyg från kajen.
Lite spännande att titta på.
 
I går, söndag, kom vi hem till vardagsbestyren.
Jag måste bara berätta att äntligen satte jag mej bakom ratten på vår husbil.
Ganska koncentrerad var jag men allteftersom jag gasade på så gick det bättre och bättre.
Det var ju hur kul som helst!
Nu kan Kenneth ta hand om matlagningen!!! 
 
 
 
  

måndag 17 juli 2017

Östergötland

 
Vadstena MC-och traktormuséum hade sina veterandagar i helgen.
Vi åkte dit på lördagen och tittade vad de höll på med.
De plöjde och harvade, krossade sten och klöv ved.
Tyvärr hade jag inte kameran i beredskap.
Gott fika kunde man inhandla också.
Träffade Per-Arnes far, Sven 98 bast!
Han kom med rullatorn och rak i ryggen, armarna utsträckta till kram! 
Så skön syn!
 
På kvällen följde vi med hem till Per-Arne och sov i husbilen över natten.
 
I söndags intog  vi Söderköping.
Min knyppelkompis, Birgit, som bott i Krylbo, har flyttat dit.
Hon har närmare till barnen där.
Vi hälsade på henne.
Tyvärr, fem dagar efter att hon flyttat dit så ramlade hon och bröt benet.
Nu satt hon i rullstol men tränar så att hon ska kunna gå igen.
Hon hade fått en stroke tidigare så hon har lite svårt att kunna knyppla
men vi pratade och skrattade för det kan hon!
...glömde säja, hon är 92 år.