söndag 9 september 2012

Gråmulen söndag...

...var det idag så det var skönt att kura inomhus och slappa och handarbeta lite. 

Tittade på klockan 12.05, nu måste nog barnbarnet vara på väg till Skavsta, 14.05 nu stängs gaten, 14.35 nu är hon på väg. Klockan blev 16, maken sa att nu är hon nog framme i Edinburgh. Vid 18-tiden kom sms, sitter på tåget till glassan (Glasgow). Så är det och här sitter jag och klämmer en tår. Det stora, lilla livet ska plugga där i fyra år. Det känns svårare att klippa strängen till barnbarnen än till barnen, känns det som. Försvarar mej med att hon bodde hos oss ganska länge och tillbringade mycket tid hos oss. Nog om tårblänk.

Hösten har väl kommit, eller... När jag bakade i fredags och tittade ut i trädgården fick jag se dessa!

Dotter eller son sädesärla och...
 
...mamma eller pappa. Den bar sej lite roligt åt, tog ett löv i näbben, hoppade upp på ett äpple och ruskade i lövet! Här har den lövet i näbben men det syns dåligt. 
 
Fick detta bokmärke färdigknypplat lagom till jag ska börja läsa denna bok. Roligt att få något färdigt av allt handaverk, som jag håller på med!
 
Lilla barnbarnet har varit här fredag-lördag och då blir det inte så mycket hantverkat för min del. Det gör detsamma för lilla tjejen tyckte att hon ville lära sej sticka så vi försökte men det var inte så lätt. Så fick hon syn på en av mina knyppeldynor, det vill jag att Du lär mej, farmor. Sagt och gjort, jag hämtade en liten dyna, spolade på garn och satte dit ett mönster...och se det gick som en dans! Hon korsade och vred och satte nålar och sträckte så det var en fröjd att se! Hoppas mina dynor får leva efter mej då!
 
Kram på Dej tills vi hörs!
 
 

11 kommentarer:

  1. Du har redan fixat att knypplingen fortlever. Bra jobbat! Jag har inte lyckats intressera något av barnen och några barnbarn finns inte än.
    Vi får väl se hur det går.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Med barnen är det kört! Du får hoppas på barnbarnen när de kommer!
      Stora tjejen satt med mej och knypplade på gatan i Vadstena på Stora knyppeldagen och då var hon 5 år!
      Kram Inger

      Radera
  2. Min mamma var duktig på att knyppla, men jag lärde mig aldrig det. Fast det kanske inte är för sent ännu...

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Nej det är inte försent! Jag har ett gäng 75-80-åringar, som går och lär sej knyppla.

      Kram Inger

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Så vackert märke! Det är snart 30 år sen jag knypplade, men jag har dynan kvar. Jag skulle vilja "friknyppla". Dukar och spetsar har jag i mängd. Ha dé! Elisabeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Jag friknypplar för det mesta men ibland kan det bli en längd om man vill dekorera något.

      Kram Inger

      Radera
  5. Min svärmor knypplade och jag har en del spetsar liggande kvar... ingen aning vad jag ska göra med dem.
    Grattis till Indianernas vinst i första semin... håller tummarna för att det går bra i fortsättningen också :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Du kan dekorera med spetsarna, gardiner, kläder, väskor, mobilfodral m.m.

      Tack så mycket! Det blir spännande på tisdag!

      Kram Inger

      Radera
  6. Ursäkta mig... men snälla... kan du inte ta bort ordverifieringen - så irriterande och svårt att tyda. När man provat några gånger och inte kan läsa vad det står, då ger man upp och slutar kommentera. Om du är rädd för spam, så kan du ju ha kommentarsgranskningen på istället...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Visste inte att den var aktiverad, är inte så van och får inte till bloggen heller riktigt som jag vill!

      Hoppas den är borta nu!
      Kram Inger

      Radera